Trädgård

Jag heter Maria och har haft siameser i mitt liv sedan 1971. För länge sedan var jag aktiv i Siameslinjen, ställde ut och allt det där. Sedan 1994 har jag stamnamnet S*Everest. Jag har fortfarande kvar min första egna uppfödda siames, en alldeles underbar lila herre på 16 år, S*Everest Caprice. Caprice kan och vet allt som en siames bör veta. Han älskar att åka till veterinären på seniorkoll. Jag tror det påminner honom om hans dagar som ung på utställning. Beundrande blickar och röster som talar om att han är sååå stilig och sååå trevlig. Han har det mildaste sinne och sover på min kudde. Dessvärre har han sviktande hälsa nu. Han har fått HCM på gamla dar. Mitt hjärta brister av tanken att jag kommer att förlora honom. Förutom Caprice har jag en ett år gammal tabbyhane med ljuvligt temprament och det vackraste uttryck. Han är killen som knycker mina söners gosedjur och gömmer dem på hemliga ställen. Han är överallt men helst i mitten. Han väcker mig med sina "rävhopp" på mitt täcke om natten, men han är underbar och jag förlåter honom för alla hans hyss. 

Alldeles nyligen flyttade ytterligare en yngling hem till oss. Vi sökte länge, fick problem på vägen, allt löste sig och nu är han äntligen här. Zäta Zetterberg är en riktigt stor blå siameskille från Glanshammars uppfödning. En bit bak i stamtavlan finns Caprice. Det gillar jag skarpt! Zäta har ett underbart temperament, ljuvligt rar, spinner för allt, pratar extremt högt, mycket och ofta. Han är allt man kan önska och lite till. Min tabby adopterade honom från första stund - dom är som Bill och Bull. Alltid på samma ställe. Alltid något på gång. Min gamle Caprice har äntligen fått en likasinnad puts-kompis och den ro han behöver. Svansen får vara i fred och han slipper brottas. Alla är nöjda och glada.

Sedan länge är jag speciellt svag för de ljusa och randiga siameserna, men kanske mest av allt blårandigt. Solid lila är självklart en annan stor favorit. På senare år har jag faktiskt börjat snegla på orientaler i blått och lila också. 

Jag besöker gärna utställningar i Stockholmstrakten, men ställer själv inte ut längre.  Mina katter är uteslutande älskade familjemedlemmar.

(Bilden: S*Everest Robin Z, SIA a21, blev 14 år och lämnade oss i oktober 2009. Jag saknar honom fortfarande innerligt.)