Studentnejlikor har jag ett stånd av och har lite svårt för den illande röda tomatfärgen. Svår att kombinera med annat.

Penséer älskar jag. Särskilt de som ser ut som styrvmorsvioler, dvs de små minipenséerna i två blå toner.

Jättevallmo håller jag på och försöker få en jätterabatt av men det går inte alls fort.

Tudensköna - bellis - ja den är ett kapitel för sig. Blommar överallt där den inte ska men ibland lyckas jag få dem att bilda en rabattkant och då tycker jag de är sååå fina.

Jag har nog en stor svaghet för de växter som sköter sig själva, eftersom jag har ett så stort område som jag vill ha blommande.

Akejor ger mig sådana känslor. När jag fick min trädgård älskade jag dem. Fanns i överallt i överflödd. Nu försöker jag utrota dem.

Jag säger som Christina, växter som sköter sig själva tycker jag oftast om. Visst, det finns perenner och buskar som ger mig rysningar, men i rätt kombination med annat så pryder de oftast sin plats ändå.

Jag ogillar överlag växter med stora ljusgröna blad, som krasse t.ex. Blad ska vara mörkgröna…

Passionsblomma tycker jag väldigt illa om, rent estetiskt. Det ser inte ut som en blomma, men inte riktigt som en insekt heller, så vad är det?

Pelargoner ogillar jag också. De riktigt, riktigt mörkröda/lila sorterna kan vara häftiga, men de vanliga röda, vita och rosa undviker jag. Eller, ja, jag skyr dem som pesten, snarare…

Prydnadsgräs tycker jag bara ser torrt och livlöst ut, i alla fall de där sorterna med tunna strån och lite borst högst upp.

Ringblommor tycker jag är fruktansvärt tråkiga i sin utformning och färg. I nåt svagt ögonblick lovade jag mamma att så några så att hon kan göra ringblommesalva. (Sniglarna äter upp hennes blommor.) Så nu måste jag ha dem i min trädgård i alla fall i år. Ska försöka hitta nån bra kombination så jag slipper störa mig på dem…

Silverek är ett annat störningsmoment. Jag älskar färgen, men inte växten.

håller med…aklejor är inte så skoj…alltid…men jag har sett aklejahär som faktiskt är fina…iaf i närbild…men akleja…"vanlig" tycker jag är..mindre intressant…*typisk diplomat*….

#3…Ringblommor glömde jag!!…de är lättodlade men så "jäla" kul är de inte??…eller…*får kramp i armen*..

Och, ja somligt prydnadsgräs står man framför och undrar varför man tog in dem..?

krasse är tråkblommor..*tycker*..fast..de är ju tacksamma…trivs vartsomhelst..

Kan hålla med om pelargoner…somliga är…bar dötrista…de blommar..javisst..men de får iaf inte mig att brista ut i crescendo…

Silverek..de har jag aldrig gillat..aldrig odlatsjälv..ej heller har de funnits i min trädgård..ser så urtrista ut…men..finns ju proffs som får dem att se fina ut. …sammanhanget…men..ingen växt..

Håller med till viss del… tagets är inte vackra, vallmo är väl sådär… okej för att dom sprider sig lätt då

… men pelargoner har jag  faktiskt börjat använda mig av i mina blomlåder på vägarna under fönstren… "vanliga" röda pelgargoner, blå hänglobelia och lite murgröna… såååå fint!!!

Motsäger mig litet nu. Eftersom samtidigt som jag gillar växter som sköter sig själva, har jag svårt för att slänga växter. Mina två illröda pelargoner har med åren vuxit sig mycket stora och ynglar av sig genom avbrutna grenar som fått bli nya skott. På avstånd blir de lysande röda hållpunkter i sommarskymningen och jag tycker det kan bli riktigt effektfullt.

Pelargoner!! "You can´t live with them, you can´t live without them" Engelska pelargoner är ju bara så fina…och vissa färger gör ju att man bara faller för dem..och har man väl skaffat dom  så kan man inte göra sig av med dom heller….

Och Tagetes… Nu står jag i år igen med massa plantor jag dragit upp, fast jag inte gillar dem egentligen…

Men tänk så bra tagetes är för jorden. Du har väl läst Humlans artikel om tagetes?

#9 Ja det är ju lite tröst i eländet…

När vi köpte vårt hus, som stått obebott i ca 20 år, så var hela tomten översållad med lupiner. Jag grävde och skottade bort, höll på i flera dagar, för de var överallt.

Nu håller jag ett bestånd bakom uthuset, bara för att de ska få vara kvar någonstans.

Lupiner är vackra när de blommar i olika färger, men  Å så fula när de blommat över…

Jag har lite svårt för tagetes, vet inte varför. Det är ju en ganska fin egentligen hos andra. Bellis är bara för söta. När gubben klipper gräset säger jag akta dom. när scillan blommar under häggen råder klippförbud där. Blommor som pelargoner och flitiga lisor har jag haft ovilja mot, nu tycker jag att de faktiskt är fina.

Det jag kan tycka är tråkigt är när folk verkar plantera likadant i t ex blomlådar. Vet inte hur många som har röda pelargoner och margeurit tillsammans, eller möjligtvis snöflinga. Samma överallt, det är fantasilöst. Och då kan man ju lätt börja bli less på t ex röda pelargoner även om de faktiskt är jättefina egentligen.

Tagetes är ju tråkisar..men jag tror de gör nytta..och som skrivet var så..finns det någon enstaka sort som inte är sååå väldans tråkig..Sedan luktar de ju ..mindre gott så det är itne konstigt de har få "fiender".

Pelargoner är ..rätt "intressanta"..cascadpelargoner… är fina..och en del andra sorter…dessa är jag också kluven till…

Handlar kanske om rätt plats..precis som med alla blommor..

Lupiner tycker jag inte är så dumma egentligen!…de sprider ju sig snabbt men de är inte så värst fula…

Stockrosor däremot…jag har gillat dem…MEN förra året planterade jag några fröer jag tagit från en planta som var mörkröd, nästan svart…läckert tänkte jag…och sådde..de kom upp…blev höga etc..men blommade givetvis i rosa ..plus att de fick rost…*suck*…så i år började jag rensa bort dem…gick rätt så bra..men NU (nu först) fattar jag varför de heter stockrosor!…Rötterna är ju som stockar…en planta hade stora stockar…så den var slitig få bort..men nu är de borta…

*tror jag*

Dahlior… rysliga , ser inte ut som om de skulle kunna växa naturligt någonstans på jorden.

Kombinationen: högröd pelargon, rosa petuna, de små blå (som jag inte vet vad de heter) och maugriter i samma blomlåda *rys*

Panseer är också rätt fula.

Tagetes ligger också väldigt långt ner på min lista. De likna Dahlior.

Alla växter har sin tjusning. Om inte blommorna är fina eller doften är behaglig så finns det alltid något intressant. Blommorna är kanske så fula att de är roliga att odla därför. En växt utseende eller doft har ett syfte och oftast är det att locka pollinatörer. Ibland kan bara den vara att odla växten för. Signaturläran kanske kan berätta vad man trodde växten var bra för. Hittar man ingen annan anledning för att odla växten kanske växtens namn är så pass intressant att den är rolig att odla.

För mig finns det ingen växt som inte har något gott med sig och det blir ännu mycket mer intressant att odla olika växter om man vet så mycket som möjligt om dem. Det gäller att kunna se vilken betydelse växten har för andra djur eller växter

Alla växter har sin tjusning. Om inte blommorna är fina eller doften är behaglig så finns det alltid något intressant. Blommorna är kanske så fula att de är roliga att odla därför. En växt utseende eller doft har ett syfte och oftast är det att locka pollinatörer. Ibland kan bara den vara att odla växten för. Signaturläran kanske kan berätta vad man trodde växten var bra för. Hittar man ingen annan anledning för att odla växten kanske växtens namn är så pass intressant att den är rolig att odla.

För mig finns det ingen växt som inte har något gott med sig och det blir ännu mycket mer intressant att odla olika växter om man vet så mycket som möjligt om dem. Det gäller att kunna se vilken betydelse växten har för andra djur eller växter

Sankt Paulia är den hemskaste och fulaste!

Bjornen

Vi tycker ju så olika om växter…

Jag tycker också alla växter har sin tjusning..därför var "temat" på tråden  - Hatälskade växter -…

Jag gillar  t.ex inte tagetes…men..de har sin charm i.o.m att de skrämmer bort vissa skadeinsekter, somliga arter är mer vackra än andra..så..busktagetes kan jag gilla…faktiskt..

Tagetes har också fördelen med att vara lätta att föröka..de tål "allt"..

Men att säga att tagetes är "fina" i stort tycker inte jag…

Därför hatälskar jag tagetes…braatthaväxt…i rätt sammanhang - fiiiiin -..men…näe…ingen favvo..men..jag drar upp frön varje år..*jajamensan*..

Finns nog inga ointressanta blommor…håller med…men ibland får man ta ut svängarna och säga sin mening…

Jag är litet otacksam mot min mina gula blommor - vårkrage , praktlysing. Kanske för att de är FÖR tåliga och villiga.

Vilken härlig diskussion! Det finn så mycket åsikter om blommor och oftast vet man inte varför man tycker om vissa blommor och avskyr andra.

Själv gillar jag alla blommor som ser någorlunda naturliga ut. Men jag har svårt för stora blaffiga blommor med grälla färger, som vissa rhododenron t ex. Stora penseer och petunior med sladdriga kronblad gillar jag inte heller.

Jag träffar ofta på folk som inte tycker om gula blommor överhuvudtaget. Läste någonstans att särskilt kvinnor ofta ogillar gula blommor. Jag har inte förstått varför. Är det någon här som tycker illa om gula blommor och kan förklara detta fenomen?

Kanske för att de signalerar 'icke ätliga' ? Och kvinnor ser på växter med födoinsamlarens ögon?

Intressant. Är det så? Det ligger nog något i det. Få ätliga växter har gula blommor. Raps och senap är ju jättegula förstås, men det ju inga växter som man äter rakt av precis.

De flesta som inte tycker om gula blommor är maskroshatare. När det gäller höstblommande växter är det många som vill ha andra färger på blommorna eftersom de flesta höstblommande växter är just gula.

Bra teori, men är man då maskroshatare för att  man inte gillar gula blommor eller ogillar man gula blommor för att man hatar maskrosor? :)

Själv tycker jag att gula blommor hör våren till. Jag älskar verkligen alla små solar som vintergäck, svalört, tussilago, vårlök, gul krokus, påskliljor mm. Jag tycker att man blir glad av dem.

Jag håller med angående Tagetes. Jag avskyr den men får alltid kållarver (?) på mina älskade krasse så i år funderar jag på att ha Tagetes då jag har förstått att den håller kållarverna borta. Pelargoner däremot älskar jag så det blir alltid en årlig tur till Rockdala. Silverek skulle jag aldrig köpa men när jag ser blomsterarrangemang med den kan jag tycka att den är riktigt fin… Aklejor och vallmo gillar jag. Tusensköna likaså. Passionsblomma är ingen favorit. Ringblommor vackra till tusen och bra att ha i trädgårdslandet då det är så roligt att plocka en stor bukett o ge bort. Jag gillar inte penseér men violer, speciellt de mörkt sammetsblå, påminner om min mormor och får plats i min rabatt. Humle har jag i överflöd och är därför urtrött på den.

Maskrosen är väl säkert den mest avskydda el tröttsamma blomman i vårt land… men idag då jag var på plantskolan hittade jag faktiskt en ganska intressant, "trehövdad" maskros (en tjock stjälk med tre blommor på toppen) Den maskrosen tog jag faktiskt gladeligen tog hem för att plantera i en kruka. Tänkte se vad som händer i nästa generation..om det uppstått nån genetisk mutation som går i arv. Ren experimentlusta alltså  Är det möjligen nån annan som sett nåt liknande? Typ siamesiska trillingar av blommor?

Detta fenomen har ett särskilt namn som dock inte är tillgängligt just nu. Maskrosen är väl inte så vanligt att den "drabbas" av det. Vanligare är bland andra prästkrage, fingerborgsblomma, gulsporre (beskrivet av Linne) och kungsljus. Jag har en kransveronika som hela tiden är drabbad av detta fenomen och blommorna liknar tuppkamens blommor.,

Hm…Jo det kan säkert va besvärligt, men jag tycker det är ganska intressant i alla fall! Undrar vad det beror på, om det uppstår mest i trädgårdar och huruvida egenskapen är ärftlig. Började fundera om de har i nån mystisk ingrediens i gödningen kanske… Men förmodligen inte om fenomenet förekom även på Linnés tid.

Jag har en gammal Dalagård och i dess fönster finns det bara en växt som passar och det är röda pelargoner

Pelargoner kan också vara vackra om man ser dem genom en rullgardin!!!!

Pelargoner har jag svårt för men älskar de Engelska. Men vissa pellisar i häfriga förger gillar jag men de ljustrosa och laxrosa tar jag bara inte i utan jag vill ha starka och djupa färger av den.

Tagetes vet jag att många ogillar men jag och min man älskar dom och dom är så tacksamma och blommar i evigheter bara man rensar bort utblommande blommor så håller den igång långt in på hösten.

Lupiner är en sådan som jag länge har haft svårt för tills jag hittade regnbågs lupinerna. Efter att de blommat så klipper jag av fröstängeln och låter resten vara kvar för jag gillar bladverken på den.

Tusensköna/Bellis har jag svårt för och har nu den i trädgården för tredje året och den vill bara inte leva hos mig och loka bra är nog kanske det eftersom den är en riktig spridare, men inte hos mig. Så det blir inga fler.

Aklejor är en blomma som jag aldrig gillat men de sedan 2002 när vi köpte vårt sommarställe så hittade jag några arter där och föll pladask för dom och nu har jag även flera i mun nuvarande trädgård.

Gräs är en annan historie som jag aldrig förstått mig på. Vad skall man med gräs till som finns överallt och som boskapen mumsar i sig. Varför skall man ha det i sin trädgård där man vill ha vackra blommor i härliga färger? Men….. jag drog öronen åt mig och svansen mellan benen när jag för två år sedan började inse vad man kunde ha dom till och nu har jag tre sorter prydnadsgräs i min trädgård.

Maskrosor hatar jag och kommer nog alltid att göra

Ja, jag är inte mer originell än att jag säger tagetes. Är uppvuxen med att min mor varje år sådde frön av tagetes och aster. Tagetesen gick ju bra (men ganska tråkiga färger på den tiden) och planterades utmed alla gångarna som hon hade i trädgården på den tiden men asterna blev nästan inga som tog sig ändå envisades hon varje år med dem.

Fast nu måste jag faktiskt erkänna också att i år har jag faktiskt köpt en liten låda med 6 st tagetes i så jag får väl se hur det känns i sommar om jag fortfarande "hatar" dem sen.

Däremot älskar jag många gula blommor, kanske för att jag älskar maskrosor?! Synd bara att inte fuchsiorna är gula. Fast där har jag ju å andra sidan den roliga kombinationen att de ofta är rosa, en färg som jag "hatar".