Maigold är fin tycker jag.

Pimpinellan är jätte lättskött. Jag gör i princip ingenting. Det enda jag gör är att kolla ohyra. Och mycket lätt att rota den också. Ta kvistar och låt stå i vatten tills fått rötter och sen i jorden. Växer bra och sprider sig. Jag har den vita pimpinella plenan, har stått säkert över 30 år på samma ställe.

Jag har Stanwell Perpertual, en härlig ros. Står i halvskugga och växer som ogräs. Är taggig som få, det är rejäla handskar som gäller när man klipper den! I år får jag tukta den rejält, jag ska vara rätt skoningslös, den har växt som den gick på steroider. Och inget har den frusit ner pga den milda vintern. Jag kan hålla med om att den har rätt slingriga grenar, men man kan använda den som en låg klätterros, så därför ska jag vara hård med sekatören i år.

Jag gör heller inget särskilt med min, lite gödning på våren och ett lager med kompost eller kogödsel på påse, sen reder den sig själv.

Aicha är jag lite sugen på, den är så för härlig!

Aïcha är en av mina favoriter. Hon kommer tidigt på försommaren med ett stor blomsterflor och remonterar lite grann i augusti.

Tre av mina Stanwell ställde jag lite överoptimistiskt i en skogsbacke och angränsande björkar har lagt beslag på all näring och dessutom infiltrerat jorden med sina rottråder. Flyttade dem till en ny rabatt ute på vildängen i oktober och där hoppas jag buskarna växer ihop till ett stort snår.

Pimpinellan, doftar den?

Mmmm - den doftar.

Pimpinellrosor är en grupp av Rosor som var populär under 1820-talet och några årtionden speciellt i Skottland. Det fanns då omkring 300 sorter och de flesta är borta för alltid. De flesta pimpinellrosor har en underbar doft men en del av de moderna Kordes-korsningar har endast liten doft. Pimpinellrosor är svår att sticklingföröka men rotsticklingar eller rotskott är lätta att ta och bästa resultatet blir vid plantering tidig vår eller sen höst. Sommarförökning kräver nästan odling i plastkruka först. Säljs tyvärr nästan bara som okulerade och kan då bli fula och vissa sorter har en tendens att bli kortlivade (särskilt gula hybrider). För bästa resultat bör de planteras mycket djupt med okuleringen gärna 2 decimeter under marknivån, då brukar de kunna sprida sig med rotäkta rotskott. Etablerade rotäkta pimpinellrosor kan sprida sig rikligt. Nyponen ger en underbar nyponsoppa med väldigt mycket smak, men med en lite ovanligt mörk färg eftersom de flesta nypon har mörk färg och ofta nästan svarta nypon. De flesta sorter blommar omkring midsommar och bara en gång. Några sorter remonterar och särskilt en del Kordes-hybrider. Stanwell Perpetual blommar nästan ständigt efter start och Poppius (storblommig) brukar remontera något åtminstone på fetare jordar. En stor nackdel med pimpinellrosorna är alla taggar som inte är så roliga. Pimpinellrosor fanns tidigare äve vildväxande i Sverige under namnet av klittros eftersom de växte på bergsklitter, men är numera utdöd som vildväxande i Sverige. Närmaste vilda förekomst i Danmark. Jag har själv ett drygt 30-tal sort av pimpinellrosor varav flera är gamla namnlösa sorter. En sort som jag gärna skulle vilja ha är den norska sorten husmodersros och helst som rotäkta, mest för att jämföra med flera av mina namnlösa sorter. Men husmodersrosen verkar inte numera finnas i handeln.

Flora Linnea har Husmoderrosen i sitt sortiment. Om de sen faktiskt har den på lager är en annan fråga. Har du hört med dem?

Jag har inte hört med dem, men många har den i sina listor och förteckningar vilka växter som växer i trädgårdar, men platsen är tomt och de har aldrig funnits till försäljning.  Dessutom är jag rädd att om de finns så är de okulerade. En del Rosor ändrar sin karaktär när de är okulerade jämfört med odlade på egen rot. Ibland kan skillnaden vara mycket stor. Vad jag vet så odlas endast rotäkta pimpinellrosor i Finland och någon av de baltiska staterna.

Har du handlat från Blomqvists i Finland? Är de bra? Tänkte handla en gång, men det blev så bökigt med att man ska hämta på en godsterminal. Bekvämare för mig med post till min ö.