Vilken dröm att ha trädgården full av paddor, jag saknar den som bodde i min kompost i några år jag har inte sett den de senaste åren.

Kan bara påminna om att ALLA kräldjur även ormar och paddor är fridlysta.

Det finns inga växter som skrämmer bort paddor utan det är snarare brist på växtlighet som skrämmer bort dem. Om man ska göra trädgården mindre trevlig  så är det välstädat, enbart monokultur = välfriserad gräsmatta ingenting annat, inga buskar, inga blommor, ingenting annat + ingen kompost + totalsanering av sniglar och liknande som borde skrämma bort dem.

Paddor gillar att äta sniglar och sånt, och gillar levande trädgårdar med komposter, olika typer av växtlighet och kanske inte för välstädat. Med tanke på snigeldieten anser jag dem en av trädgårdsälskarens bästa vänner.

Även gråsuggorna hör till trädgårdsälskarens vänner de hör till nedbrytarna som förvandlar dött material till jord.

En välmånde trädgård är full av liv, den dag du inte hittar paddor, gråsuggor, bin, getingar, maskar, tvestjärtar, spindlar etc. så är det något som är skrämmande fel typ. tjernobyl.

Tack för ditt svar!

Du kan få låna mina över sommaren tror dock att de vill tillbaka till sin damm när det blir höst

Jag visste inte att de var fridlysta men har absolut inte tänkt ha ihjäl dem! Är en utpräglad djurvän, vill bara inte att de ska ha ihjäl mina hundar och katter heller, även om de inte är fridlysta. Dessutom lyckas jag skrämma dem så fort jag gör lite trädgårdsarbete vilket inte känns bra. Men uppenbarligen trivs de ändå.

Dammen där jag tror att de övervintrar ligger på andra sidan vägen och jag har provat att flytta dem dit, men de är tillbaka på några timmar och har då passerat vägen en gång till, i onödan eftersom de ändå vill bo hos mig. Det kommer jag inte ens försöka igen, dels för att det inte hjälper och dels för att de kan bli påkörda.

Välstädad monokultur  då lär jag aldrig slippa dem! Inte för att det finns så mycket i min lilla trädgård nu, men "välfriserad gräsmatta" kan jag drömma om (fast ärligt talat är just det inget jag drömmer om) och några blommor och hallon vill jag nog ha!

Sniglar har jag inte sett några här, men det är väl paddornas förtjänst förståss.

Gråsuggorna får gärna bo här. Humlebo hade jag ett i somras och hoppas de vill bo här i år igen, tyvärr drabbades de av något som såg ut som löss som tog kål på ganska många Daggmaskar och myror har jag gott om. En svala hade jag ett varv i vardagsrummet i somras och massor med småfåglar har varit här och ätit i vinter. En hasselmus förirrade sig in här sommaren -08, fick rädda den från katterna, lite tilltuffsad men hel och fruktansvärt söt. Fladdermössen brukar vinka lite när de flyger förbi Igelkottarna saknar jag, men har lite för bra inhägnat för att de ska ta sig in.

Ja jag har gärna trädgården full av liv dock helst inte sånt som är farligt för mina pälsklädda vänner. (Och helst inte sånt som mina pälsklädda vänner är farliga för heller för den delen.)

Det verkar som om det enda alternativet är ännu bättre inhägnat! Det är ju dessutom lätt att ta bort igen om jag skulle sakna paddorna, vilket faktiskt finns en risk för, men jag vill ändå inte ha dem här

Vi har katter och paddor, men katterna ger sig aldrig på dem. De petar lite med tassen och välter omkull de stackars paddorna, men jag har aldrig sett att de försöker bita i dem.

Varför är du så orolig för det? Katter och paddor måste ju samexistera på massor av platser.

Jag hittar ofta paddorna nergrävda i ett hål när jag bryter mer mark till mitt woodland. Hittills har jag tack o lov inte huggit nån mitt av med spaden men det är nära. Så jag tror att de övervintar nere i marken. Hur de nu kan få luft, men det måste de ju.

#3 Det är inte alltför ovanligt med paddförgiftning på hundar och katter, vanligast på hundar (så klart). Här hemma är det en av mina katter som blivit förgiftad och hundarna har klarat sig än så länge.

Nu känns det som att risken för förgiftning minskar för varje år, mina djur borde inte bli mer nyfikna på dem…dock har jag en katt som har astma och en med epilepsi så de är ju extra känsliga. Jag hade nog tur att det var den som är frisk som blev förgiftad. 

De övervintrar kanske i marken, men "mina" i så fall i marken vid dammen Åtminstone knatar de iväg över vägen åt det hållet när det är höst.

Trodde det var en myt, att de var giftiga. Man lär sig nåt nytt varje dag.

Det är tyvärr alldeles sant!

Dock brukar det inte bli så allvarliga följder, vanligast är intensivt dreglande och illamående under ganska kort tid. Min katt dreglade, skummade, hade pupiller stora som tefat och var superstressad i ca 10 min, sen började han lugna ner sig och var som vanligt efter kanske 30 min. Har läst att de kan dö men har aldrig hört talas om det i verkliga livet, lite orolig för mina "sjuklingar" är jag ändå…

Det är alltid intressant att lära sig nya saker

Paddorna får gärna flytta hem till mig :) önskar att jag hade fler. Dom är ju snart utrotade!! tillsammans med mkt annat som inte klarar vårt moderna samhälle, uppskatta dom o ta hand om dom :)

#7 Är det så illa? Både här hemma och vid mitt jobb kryllar det av paddor! Tyvärr är det nog många som bli påkörda så här års och på höstarna när de vandrar över vägarna

Jag har nu insett att jag kommer ha dem i min trädgård oavsett om jag vill eller inte…så…nu är de "mina husdjur" och såna måste man ju sköta om

Har hört att i Australien samlar de en gång om året ihop agapaddor och gör sedan växtgödning av dem.

De är ju, till skillnad från våra paddor, en riktig plåga "down under". (Tror det var i "Jamie Duries trädgårdstävling" som repriserats nyligen i TV4+ de sa det.)

#9 Fy vad hemskt! Fast de har väl ganska stora problem med djurlivet över lag där "nere"…och verkar ofta lösa problemen på lite tokiga sätt.