Ja Anita , visst är det härligt att längta, men snart är vi där!

Låter jättemysigt.

Hej, Va' kul att ni hittat mig. Hoppas vi hörs igen.

Har'e bra.

HÄrligt! Ser fram emot att gå med i klubben 65+! Fast det är ett antal år kvar… Den som väntar på nåt gott…

Åh, jag nyper mig i skinnet, jag ser det framför mej.

Rackarns , vilka trivsamheter som väntar

Grattis

När jag jobbade och det blev Feb- Mars, sa jag ofta "till helgen ska jag åka till stugan, ta fika med mig och sitta i solen och mysa". Hur ofta tror ni det hände?

1 gång av 100. Jag fattar inte än idag hur  det kunde vara soligt och fint under veckan och när helgen kom lade sig  molnen som ett duntäcke över stugan. Man hann inte mer än vakna lördagmorgon och titta ut förrän man blev grinig och besviken. Helg efter helg, samma visa.

Nu när jag inte jobbar längre vore det väl 17 hakar om jag inte ska lyckas pricka in någon dag. Det kan ju inte bara bli molnigt alla dagar i veckan.

I somras fick jag äntligen min efterlängtade altan byggd. Där vill jag sitta mot stugväggen med näsan i vädret, grilla korv, grädda våfflor, och dricka kaffe. Lyssna till fåglarna, kolla om andparet har kommit till ån som går genom området. Har jag tur kommer rådjuren ut på åkern.Bara sitta och låta tankarna fladdra som dom vill. Fladdra och fladdra, dom  gräver, fyller skottkärran, sår frön och gör tusen saker samtidigt. Tänk om allt blev gjort på samma tid som tanken tar. Va' tråkigt det skulle bli, vad skulle jag göra då. 

Får se hur det blir med äppelträdet i år, det är halvdött redan.Blir det en kall vår åker det ner,  då håller jag mig varm och får utlopp för irritationen över vädret när stubben ska upp . Från början fanns 4 äppelträd ock 2 körsbär. koloniområdet ligger på engammal  sjöbotten, när rötterna kommer ner till blåleran orkar de inte längre, blir sjuka eller dör. Tur jag köpte stor parasoll om jag inte kan sitta i skuggan under trädet.

Idag kom fröpåsarna jag beställde förra veckan, otåligheten börjar krypa i mig. 

Har'e….

Mmm, härlig läsning. Vet du, jag kan känna att det är skönt att det är lite mörkt och vinter ett tag till. Så man hinner planera, välja frön, sitta och drömma och längta. Det är en njutning i det också. Just det där jagandet efter solen och lite stresskänsla över att utnyttja soltimmarna och hinna göra det och det och det och.. kan bli lite - tja - nästan jobbigt. Nu kan man inte var ute efter tre, fyra. det är mörkt och kallt. men på sommaren känner man att man blir utjagad av ljuset. Man vill så mycket. Men det är underbart. Tänk när man sitter där, på kvällen i värmen, solen går ner och man bara njuter. Längtan är hälig ändå :)

#7

Jodå, jag står ut med vintern också till en viss gräns.

Nu när jag är frigiven från arbetslivet har jag min efterlängtade tid till mina tyger, garn och pyssel med ditten o datten.

Vad kallar man någon som är begiven på tyg. Jag kan inte gå förbi en tygavdelning utan att suget sätter in.Jag blir matt av alla vackra tyger och färger, tror jag håller på att dö, bilder rullar framför mina ögon på allt man kan göra. Påsarna med tyg har tvingat sig på mig när jag försökt gå därifrån.

Jag har en dubbelgarderob fylld med tyger som ska bli till "något"

Nu är det ju så att jag är periodare också till råga på allt.

Det är nästan lika illa med garner, pyssel och  fixa till loppisgrejer.

Jag står inte ut om jag inte får ha rotation på "kontoret" och ha nåt för händerna.

Men när vi kommer till den här årstiden ligger det ett frö inom mig och börjar gro,och jag kan inte göra något åt det. Sunt förnuft och samtalsterapi med mig själv hjälper inte fast jag har tusen andra saker för mig.

Längtan är härligt….

Jag längtar efter ryggont och sendrag , skitiga händer och en trött kropp av all friskluft och motion. Blommor, bär och grönsaker blir medicinen.

Jag tror det kan kallas för en "tygoman" eller kanske du lider av tygomani!