Vissa växter växer och blir större och en del växer mera än i sin naturliga miljö genom bra gödsling, brist på konkurrens och god omvårdnad. Den blandning av växter som vi åstadkommer i rabatterna är en blandning som aldrig skulle förekomma i naturen.

Riddarsporre är ju en lundväxt som naturligen växer i lundartad miljö med god tillgång till näring. Detta gäller också fingerbordsblomman som är bara tvåårig och kräver öppen jord för att etablera nya plantor. Aklejan trivs i lite fuktigare marker med god dränering genom stenig mark. Stäppsalvia växer naturligen på torra och soliga marker med kortvuxna grannar som oftast är olika gräsarter.

Genom att väl känna til de olika växternas naturliga förutsättningar och att man planterar efter deras naturliga beteende minskar risken att någon växt tar över från någon annan. Perenna rabatter bör man vara beredd att göra förändringar efter ca 3 år, då har en del växt lite över sina breddar.

Tack, men det svarar inte riktigt på frågan.  För att förtydliga; om en växt breder ut sina blad över en annan (som t.ex. fingerborgsblomman som är rätt låg innan blomspirorna kommer upp) bör man då flytta den höga växten så att den låga också får plats eller klarar naturen ändå att skicka upp den låga växten när det är dags för den att blomma? För om jag särar mer på mina plantor nu så blir det ju ännu mer bar jord och då kommer det nog se lite naket ut, istället för det frodiga man ser nu.

De väter som är van vid konkurrens klarar sig alltid, men växter som i naturlig växtplats är van att råda har svårt att konkurrera. Fingerborgsbloman den frösår ju sig efter blomning och det kommer upp nya plantor någon annanstans.

Av de uppräknade är det stäppsalvian som inte klarar konkurrens något vidare eftersom den naturligen dominerar över omgivningen.

#3 Okidoki. Jag hade redan funderingar på att flytta den, av en annan anledning, men nu känns det tvunget.

Är stäppsalvian annars långlivad, förresten? Jag planetarde 3 stycken 2007 och de blommade helt underbart både då och 2008, men i våras var alla 3 döda. De var planterade ensamma i sandblandad jord, väldränerat och varmt/soligt, med stenar runt om, ingen konkurrens, varken för mycket eller för lite näring…

Stäppsalvian är en liten favorit i min trädgård, så det var jättetråkigt att se den försvinna från den plats där den var så vacker mot stenarna.

Stäppsalvia anses vara en långlivad växt under rätta förhållanden. Jag har svårt med dem i min tunga jord och jag gissar att du också har lera i grunden. Möjligen är inte härdigheten fullständigt vårt nordligare klimat. Kan hända den är mera krävande på värme för att klara vintern bra. Förra hösten och första halvan av "vintern" var ju mycket blöt och det mådde inte stäppsalvian bra av.

Stäppsalvians biologi berättar att den är långlivade på sina naturliga väctplatser.

#5 De som dog satt i en upphöjd rabatt med bland annat mycket sand och planteringsjord, så de borde inte ha nått leran som är ca 50-60 cm nedanför.  Däremot vet jag att min granne plogade min tomt och la en stor hög med snö rakt över den rabatten, vilket kanske gjorde att det blev för fuktigt. Men jag hade snö och i stort sett minusgrader från oktober till april, så i övrigt var det inte särskilt fuktigt här, för en gångs skull. Vintern innan var hemsk, då badade växterna i smältvatten minst en gång i månaden från sen höst till mars och bara de som bodde i upphöjda rabatter mådde bra.

Jag håller tummarna att de två plantorna med stäppsalvia som jag har kvar överlever.