Lovsång till gammaldags rosor
Jag är helt förlorad till gammaldags rosor…tokkär helt enkelt! De blommar bara en kort period, men vilken tid…tänk på dofterna, tänk på blommans otroligt vackra form, ja, t.o.m. överblommade Rosor är vackra för mig. På hösten kommer nyponen som sedan påminner mig hela vintern om att det kommer en ny blommning, kort men ljuvlig.
Sen finns det andra fördelar med ovanstående, t.ex. så är gamla arter ofta mer motståndskraftiga mot sjukdomar, om inte så hade de ju inte blivit så långlivade som arter. Dessutom finns det en historisk bakgrund, rosen har följt människan i många tusen år.
Tokkär var ordet
Inte så många som jag skulle vilja, tyvärr måste plånboken styra lite
men jag jobbar på det
Gallica: Tuscany superb, Duchess de Montebello
Alba: Mme Legras, Minette, Chloris, Maxima ( tror jag), Felicite´Parmentier
Damascena: Blush Damask, Mme Hardy
Pimpinell: Stanwell perpetual
Mossros: Nuits de Young
Bourbon: Louise de Odier
Moschata: Ghislaine de Fe´lingonde
och så några som jag inte vet namnet på
Tuscany Superb växer så det knakar och blir väldigt bred hos mig. Hos dig också?
Ghislaine de Feligonde är stor favorit.
Andra som jag själv har och varmt vill rekommendera är Officinalis (gallica) och pimpinellen Aïcha.
Satte Tuscany förra året, men än så länge växer den bra, rådjuren gillar oxå den. Den har en helt fantastisk färg, eller hur, mer sammetsröd än så blir det nog inte. Jag tror den finns med i min rosbukett i "Vad ska ni plantera i år-tråden".
Officinalis o Aicha står härmed på listan.
Så här ser Tuscany Superb ut för den som inte sett den förut.
Kanske det inte syns så bra på mina bilder men Tuscany Superb får väldigt långa böjda grenar. Jag har i vanlig ordning satt den för trångt - för nära andra Rosor.
Åh! Jag vill också ha! :-)
Starta ny diskussion