Alla ärtväxter lever i symbios med kvävefixerande bakterier. Ta up en ärtväxt eller klöverplanta med rötterna. De små knölarna på rötterna är kvävefixerande bakterier. I Sverige finns också al som har kvävefixerande bakterier på rötterna. Åtminstone i Australien finns ytterligare någon/några arter utom ärtväxterna med kvävefixerande bakterier på rötterna.

Många växter har hjälp av andra kvävefixerande bakterier som finns frilevande på bladen eller i jorden. Gemensamt med dessa bakterier är att de använder kvävet i luften (nästan 80 % och resten syre och diverse ädelgaser mfl ämnen). De flesta om inte alla kvävefixerande bakterier mår inte bra av kvävegödsel vilket hämmar deras arbete eller dödar dem.

Inga perfekta bilder.

Gråal med kvävefixerande bakterier.

Kråkvicker

Rödklöver

Jag glömde att nämna att vår vilda pors också har kvävefixerande bakterier.

Därutöver finns blågrön bakterie som lever i symbios med Azorella som är en vattenormbunke i risodlingar.

OJ! Vilket toppensvar! :D Nu förstår jag mycket bättre och kanske kan komma ihåg det till tentan imorgon :)

1000 TACK!

Hejsan!

Apropå ämnet… Är det måhända någon (Bjornen?) som också vet om dessa kvävefixerande växter redan vid tillväxt släpper ifrån sig kvävet i jorden? Skulle exempelvis klöver i samplantering med kål vara direkt gynnande för kålens tillväxt?

Finns det kanske litteratur att få tag i med tips och råd om samplantering som bidrar till bättre grödor?

Hade varit intressant att veta :-) Tack på förhand.

Ett mindre utbyte från bakterierna och/eller växterna kan ske till jorden/luften/andra växter, men det är huvudsakligen grönmassan eller de döda rötterna som ger den största kväveeffekten. Därutöver finns många andra kvävefixerande bakterier mer eller mindre frilevande i jorden eller på växterna.

I ettåriga kulturer blir effekten vid samplantering mycket liten, då värdväxten för kvävefixerande bakterier inte hinner utvecklas så mycket första året. Då är det snarare bättre att odla ettåriga klöver- eller ärtväxter året före kålen. Odling av lågväxande klöverarter (vitklöver) bland fruktträd ger en kväveeffekt som åtminstone förr tillämpades ganska vanligt. 

Många av kvävefixerande bakterier skadas mer eller mindre av kvävetillförsel (bla. konstgödsel)

Är det det som kallas gröngödning? Alltså att man sår ut ettåriga växter och klipper/slår dem innan de sätter fröer? Så stannar kvävet i jorden i deras rötter och friges till jorden när de förmultnar?

Jag har aldrig riktigt begripit det där med gröngödning (förutom att det fyller gott i komposten).

Ja det är gröngödsling. Men det är inte bara näringsämnen från gröna växtdelar utan också den ökande biologiska aktivitet som ytterligare producerar näringsämnen.

Hej!

Det är lätt att finna information om processen och vilka arter som använder den. Sök på Wikipedia exempelvis nitrogen fixation.

Den vanligaste kvävefixerande gruppen är cyanobakterier. Det är den bakterie som ger den sk algblomningen i Östersjön. Det är alltså inte kväveutsläppen som ger den sk algblomningen.

En växtgrupp som finns i trädgårdar är silverbuskar och havtorn. De samarbeter också med kvävefixerande bakterier.

Ökad biologisk aktivitet ökar nog inte mängden näringsämnen i någon större utsträckning. Man vet dock att mykorrhiza kan lösa ut vissa mineraler ur berggrunden. Gröngödsling är bra för att öka mullhalten i jorden vilket ökar jordens vattenhållande förmåga. Växtmaterialet frigör sedan succesivt näringen efter nedbrytning med Hjälp av bakterier och svampar. Tänk bara på att plöjer du ned kvävehaltiga växtdelar på hösten så lakas mycket kväve ut och hamnar i grundvattnet.

MVH

Jan Lindgren