
Klarar växterna de kalla nätterna?
Usch jag är så orolig för att allt som kommit igång i trädgården ska spolieras av den här kylan.
Här kan man se den aktuella utetemperaturen hemma hos oss under de senaste 24 timmarna. Det har alltså varit nära -11° kallt i natt!
Har försökt skydda vissa av växterna med bubbelplast. Andra har jag vält tjocka murarhinkar och baljor över, men hjälper det när det blir så här kallt?
Är faktiskt mest orolig för svavelpionen! Var ute och lyfte på hinken och kollade de decimeterhöga köttiga skotten - där man faktiskt kunde börja ana knoppen i topparna. De var ganska täckta med iskristaller och verkade stela!!! Finns det något hopp att de kan klara det?
Det såg ut ungefär lika under hinkarna med mina vita löjtnantshjärtan. Där hoppas jag på att de kan skjuta nya skott, vilket jag inte tror att svavelpionen klarar.
Klätterosorna som blommar på fjolårsved - liksom några klematisar - har vi försökt att plasta in med bubbelplast. Undrar om det kunde hjälpa? Eller behövs det kanske inte alls?!
I fjol frös knopparna bort på vår bergsklematis, Clematis Montana 'Rubens', men den kanske var känsligare sedan den fått knoppar. Den har ju inte fått det än i år.
.JPG)

Pionerna bildar knoppar på hösten och skade skott på våren kan innebära att blommorna förloras i år. Löjtnantshjärta blommar ju under lång tid och bildar nya blomknoppar. Skotten klarar inte frost och fryser vid minusgrader.
Buskar och träd som har vaknat för mycket bildar nya skott om de första fryser bort. De flesta har vilande knoppar som kan bilda grönska tre gånger. Rosor kan skadas och blomknoppar allt beroende på hur långt de kommit. Det är därför bra att täcka känsliga växter redan när solen kommer för att hindra dem att gå för fort fram.
Narcisser och påskliljor med knoppar kommer troligen att frysa så att de inte slår ut.

Misstänker att det är precis så illa med svavelpionen, som du skriver Björn.
Det känns så sorgligt eftersom den är så ung. Den blommade för första gången i fjol när den fått två skott. Nu kom det sex skott, så jag har varit så förväntansfull, men det är säkert lika bra att ställa in sig på att det inte blir något i år. Hoppas att den åtminstone orkar skjuta upp några blad, så den överlever.
Många av de andra pionerna hade också kommit en bra bit. Tänk om all pionblomning uteblir! Snyft!
Har gått ute idag och kikat på rosorna som inte är inplastade. De flesta ser oberörda ut, men någon ros hade litet slokande skott , som såg vissna ut i kanten. Hoppas att de kan komma med nya skott då. Det är ju inte några nya knoppar för året än, så jag hoppas att de kommer att gå bra med dem.
så illa är det faktsikt inte som Björn skriver ,, alla vårblommande växter kommer klara sig utan större problem även i hårdfrost . buskar och träd som har fått nya blad kommer klara sig utan större skador ,rosor kan få lite svädda blad om dom kommit långt men klara sig oftast ändå . skulle dom frysa ner om det blir allt för hårt så brukar dom växa upp från rötterna igen allt beror ockås var man bor . prunus som blommar kommer frysa plus skulle de små blad som kommit på träden frysa bort kommer där lungt komma nya blad . så långt har faktsikt inte träd och buskar kommit än att det är någon fara.
perenner som har kommit väldigt långt kan frysa ,, men växten kommer till att överleva . jag har haft -10c en gång i feb då hade mycket kommit igång ingen skada skedd även då många buskar var gröna och perenner var uppe . lika så i natt hade jag -11c och ingen skada skedd .

Det jag menade var att årets blomning kan riskera att utebli, men alla plantor överlever om inte de är i mycket dåligt skick, för då kan en rejäl frostknäpp ta död på dem. Men då har de väl ändå dött snart nog.
De flesta träd och buskar har vilande knoppar så att de kan klara två nedfrysningar och det kommer nya blad under sommaren. Enstaka lite sydligare växter har bara förmåga att grönska en gång och nordligare växter kan tåla ännu flera nedfrysningar. Men även om alla vilande knoppar går till spillo brukar det finnas sådan kraft att de bildar nya skott från roten, men då kan den gamla delen av busken eller trädet gå till spillo.

Tolkade det också så, att det var årets blomning som kan vara i fara. Åtminstone här i Skåne finns ingen tjäle, så jag tror nog att det mesta kommer igen, men jag vill inte mista den här sommarens blomning heller!
Det är svavelpionen jag undrar mest över, om den kan få några nya blad, som hjälper till med näringssamlandet. Det är kanske inte bara knopparna som bildas på hösten utan hela skottet. Det verkar i alla fall så, för det har aldrig kommit upp mera skott än de som man kan se från första början varje år.
Det har gällt för allt de pioner jag har planterat själv. De gamla pionerna som fanns här sedan förr, har så många skott att jag inte kunnat studera dem på det viset.
Mitt hopp står till att naturen knappast har gjort det så illa, att pioner dör för att deras skott fryser under våren. Då hade vi nog inte haft så många gamla pioner. Det här måste ha hänt förr!

Flaxss, tror du alltså att pionskotten kan klara sig trots att de blev rätt så stelfrusna? Hoppas att du har rätt!
Apropå temperaturer, så lärde jag mig en gång i begynnelsen att man får fram den lilla ringen för grader ° genom att hålla ner Alt-knappen och skriva 248. När man släpper upp Alt så kommer då symbolen. Bekvämt och användbart!

Pioner har vilande knoppar som finns i beredskap om skotten skulle dö av någon anledning. Normalt händer ingenting med dem om de första bladen utvecklas normalt. Mycket stark frost kan till och med förstöra bladskotten ända ner och den grodden blir förstörd. Var gränsen går har jag ingen aning om, men är väl knappast troligt trots allt. Men det finns små vilande knoppar stora som knappnålshuvud som i så fall kommer igen. Pioner växer normalt i höjdlägen med ordentlig vinter och ganska säkert har det hänt att skotten skadats av stark frost i sin naturliga miljö.
Möjligen har starkt förädlade sorter en mindre förmåga att klara en nedfrysning. Stark förädling påverkar vissa egenskaper och härdigheten har inte varit något stort mål när det gäller pioner, då förädlingen huvudsakligen skett uti Europa.
Björnen vilka plantor menar du som dör ??
detär ju inte direkt en frostknäpp i maj-juni vi talar om utan i mars . där snön täcker lite av marken och det mesta har ju faktiksit inte kommit igång så mycket mer än i skåne (dåmenar jag en hög aktiv tillväxt ). min pion ser helt oki ut efter frost ner till -10c även då den kom med ny tillväxt. träd och buskar som vi snackar nu mormala träd å buskar kommer inte frysa ner om det blir neråt -10c -15c(bladen kommer hålla sig gröna) . rosorna kan få som sagt svädda blad eller frysa ner om det blir väldigt kallt snabbt . mina har dock inte gjort det då både denna vintern och förra vintern blev det väldigt kallt efter dom börjat växa men ingen ros frös ner . tror det är ett större rpoblem uppåt i landet .som jag skrev innan hade en del av mina buskar fått en del nya blad ,, och dom har klarat åtskilliga frost nätter även budedlejan är grön och fin med massor av blad och lever ända ut till toppen . och den anses ju ändå känsliga lika så min skäggbuske har klarat sig utans akdor även bladen . och det säger ju en del att så farligt är det inte . och längre norrut man kommer mer snö finns .

Mycket dåliga exemplar kan dö av en rejäl frostknäpp. De är som är riktigt svaga kan varje extra påfrestning innebära döden. I praktiken kan det var riktigt unga småplantor eller dåligt rotade sticklingar som kan stryka med vid extra påkänningar. Oftast dör de genom urtorkning och rejäl rost är en rejäl uttorkning. Även växter som är dåliga på ett eller annat sätt kan en frostknäpp vara slutet för den om den inte har tillräcklig kraft kvar att återkomma. Men de har kanske dött nästa år istället.
En hel del växter som har sitt ursprung i Sibirien är ovanligt frostkänsliga t.ex. släkterna Dicentra, Fallopia, Fagopyrum och Aconogonum.
Vår vanliga björk tål åtminstone bladfrysning tre gånger och ändå finns det vilande knoppar som slår ut. Valnöt klarar minst två nedfrysningar, liksom ek.
då är dom såfall i MYCKET dåligt skick dessa växter om dom skulle frysa ihjäl i en lätt frost natt på -10c som regel vara för ett par timmar . som jag skrev innan har ju inte buskar och träd kommit igång så mycket i sverige att dom skulle frysa ner hårt ( förutom ev känsliga Rosor )
plus mina pioner är dåliga skötta dels gillar jag dom inte så jag har planteratr dom i fel läge plus sköter jag dom inte . och dom har inte frusit veck än iallafall .
du menar väl att dom växterna från Sirbirein är frostkänsliga om dom har börjat få nya skott ??

man lär sig ju inte bara om växter på denna sida hihihi idag har jag lärt mig ° 

#7
Tack för de här hoppingivande orden Bjornen!
"Pioner har vilande knoppar som finns i beredskap om skotten skulle dö av någon anledning."
Det känns bra ifall nu svavelpionen fick för mycket stryk av kölden.
#11 Bra att det kom till glädje!
På vårt lantställe hade vi -20 inatt, burr. gubben gick ut i natt och skulle till "huset" det gnisslade under fötterna på honom. Jag tänkte passa på oxå och låna hans morronrock,för då var den uppvärmd. När han kom in sa han att det var -20 och då tyckte inte jag att jag var så nödig att jag behövde gå ut. Vi har vårt 1,5 mil norr om Norrtälje.
Älska dig själv för den du är
Besök mig gärna påWWW.facebook.se/ankis smycken o textilhantverk

Flera av mina växter med ursprung från Sibirien brukar normalt frysa 2-3 gånger på våren, men de kommer naturligtvis tillbaka.
När saven stiger i vedartade växter innebär det att risken för frostskador ökar. Normalt skickar växten upp sockerarter i grenarna under hösten som fungerar som glykolen i bilen. På våren förändras grenarnas sammansättning och risken för frostskador ökar. Det går dock succesivt och därför tål de fortfarande en del frost. Om det blir frostskador kan hela trädstammar sprängas. Det är ovanligt men kan förekomma. De svåra 1700-tals vintrarna sprängdes nästan alla fruktträd som växte i Sverige. Det var dock i början av september när det direkt blev permanent 20 minusgrader som hölls sig kvar tills våren kom.
Här har det inte varit plusgrader på flera dagar och tjälen går ner i marken. Största skador gör ordentlig frost genom urtorkning som nu har förstäkts med soliga dagar och blåsväder. Normalt är vinterns största problem en riktig torkperiod. Om inte det blir regn eller snö bör man vara beredd att vattna unga späda växter efter denna köldperiod.

Här i Skåne är det knappast några torkproblem. Ingen tjäle att tala om, ån här nedanför har nästan sitt högsta vattenstånd, åkrar och ängar har stora vattesjuka områden.
Däremot har förstås saven börjat stiga, om det nu i sig kan innebära risk för frostsprängning av stammar.

)