Jag hade en intressant diskussion med en vän om det här för ett tag sedan, varför man tar sig rätten att kalla mycket vilt för ogräs och rensar bort det i tämligen stor utsträckning, som ex gav hon att hälla kokande vatten på maskrosor *det gör ju ont*… Om man tycker om växter och trädgård så borde man väl tycka om allt levande i växtriket ungefär. Det tyckte jag var en ganska udda och egentligen ett väldigt positivt sätt att se på det hela:)

Jag måste erkänna att jag inte är så bra på att hålla efter ogräs, och det är lite mysigt med frodiga vilda blommor som planterar sig själv lite slumpmässigt också:)

Jovisst är det härligt med blommor som bara finns där! Eller som kommer vandrande av sig själva och ser sig om och tycker att 'här vill jag bo'! Som t ex kungsljuset - denna mäktiga ludna planta. Som tycks kunna bilda näring av ingenting.

Ordet 'trädgårdsflyktingar' tycker jag är så kul. Plantor som flyttat - eller flytt - från någons trädgård.

Bland de Växtnamn som vi gemensamt samlat in under rubriken 'Varningsflagg' finns flera av mina favoriter. Bakom varningen ligger förstås faran att man kan finna att plötsligt har man en enformig trädgård, som består av en eller två arter. Så hade jag det med praktlysingen som helt tagit över under de år vi bodde utomlands.

Jag håller med - vilda blommor är härligt! Jag har en äng med vilda blommor uranför huset, som är helt underbar: prästkragar, blåklockor, färgkulla, rödblära, vitblära, smällglim, ängsskallra, revfibbla, rödfibbla, rödklint, rödklöver, vitklöver, kråkvicker, käringtand… det har blivit fint och artrikt trots att det inte är någon "äkta" äng utan en gammal gräsmatta jag har gjort om. Jag har sått olika ängsfröblandningar i uppgrävda såytor och slår härligheten med lie varje sensommar. Vilka blommor som dominerar varierar lite mellan åren - gamla ogräs som blåklint, vallmo och klätt har det inte blivit så mycket av i år, kanske för att såytorna har vuxit igen så mycket att de får svårt med konkurrensen.

Olle

Vi har en 'äkta äng' kring våra fruktträd. Men arterna börjar utarmas. Antagligen p g a att vi inte längre liar utan kör av den med motorgräsklippare några veckor efter midsommar.

Jag läste att det är ett gammalt knep att 'feja' en äng, dvs strö ut aska tidigt på våren. Vilket väl borde vara lätt gjort efter att man vårstädat och eldat upp nedfallna grenar.

Vitsysslan är ju verkligen jättefin! Den önskade jag att jag hade i min trädgård. Förstår att du är rädd om den. Prästkragarna som finns i vår trädgård är högt älskade av min man så jag låter dom vara kvar. Vi har ej många av dom så det stör ej, och vist är dom fina. Forget-me-not har jag lite här och där och som jag nyligen har plockat ihop och satt i rabatterna. Dom har verkligen tagit sig och blommat så fint. Gula och röda gullvivor har jag också samlat ihop och satt i en liten rabatt och dom tycks må bra dom med, för jag gjorde det förra året och dom har blommat fint i år.

Röda gullvivor skulle jag gärna ha. Om man köper ett par plantor, sprider de sig lika snällt som de gula?

Det verkar som om de röda sprider sig lika lätt :-)

Kul - då ska jag skaffa dem. Gult dominerar på våren hos mig och det har blivit så utan planering. Så jag vill gärna ha ett inslag av rött.