
mördarsnigel
Hittade en stor snigel på växthusväggen å trodde att nu har dom kommit mördarsniglarna den var väl 10-13 cm lång å brun åt de lite röda hållet och när jag tog i den blev jag gul om fingrarna av dess slem men efter lite sökningar på nätet kom jag fram till att det var en brun skogsnigel hoppas nu att det var en sådan :-) Här en länk till den bruna skogssnigeln http://www.bioresurs.uu.se/myller/skog/brunskogssnigel.htm
mvh/bjorsa

Tur att det inte var mördarsnigeln. Min syster på fastlandet har sådana i sin trädgård och jag tror jag be att få koka hennes skor innan hon får gå över min mark.

Jo dom är nog inge kul att få in planteringarna så sko kokning är ett måste i alla fall skobyte innan beträdning av marken dom måste ju stoppas :-)Läste att man nu tror att dom kan para sig med våran skogsnigel å därmed klara kallare väder oxå .
mvh/bjorsa

Åh fy sjutton … och inte är de goda att äta heller. Finns något sympatiskt med dem?

Man kanske ska skaffa sig ankor? Minns att när jag på landsbygden på Filippinerna såg en man komma vandrade med en ankflock. Han plaskade fram genom risfälten och flocken följde honom snätt i spåren. Sedan fick jag förklarat för mig att hans jobb var att rensa fälten från sniglar.

Jo dom gillar ju sniglar men då finns ju risken för fågelvirus alltid är väl nåt :-)Fast hur stor är chansen att de bryter ut å anka är ju gott att äta fast alltid svårt att äta något som sprungit omkring på tomten ,vi hade ankor i ca 10 tim vi köpte 4 st ankor som vi hade första natten i en inhägnad som hade 90 cm staket men räven gillade anka så han nackade allihopa något år senare hade vi 20 höns i ett par år tills den dagen jag kom på att dom skulle ju kunna få gå å picka å skita i växthuset när jag ändå hade skördat färdigt så de var väl i oktober å alla höns tyckte de var spännande att picka å ha sig men sen kom räven å bet sönder plasten till växthuset å nackade alla utom en å den gav vi bort sen dess har vi inte haft några fågelfän förutom undulater fast dom har å andra sidan oxå råkat ut för tex grannens katt en natt då den fick vara ute i tillsamans med dotterns kanin den hade antagligen velat hälsa på katten å stuckit ut huvudet ur nätet å katten fick med sig huvudet å en gång …………………… undra om man inte skall ha punikt å så i meningar :-)fast de e ju mera pratskriva detta.
mvh/bjorsa

Haha - känner igen motståndet mot att äta något som man lärt känna. Min syster berättade en gång lyriskt om de goda sprättkycklingar, som hon hade bjudits på under en vistelse på en bondgård. Så följande år önskade jag mig kycklingar. Fick fyra stycken till Mors dag i maj. Meningen var att grilla dem i augusti, innan skollov och semestrar var slut och vi skulle återvända till stan.
Vi började med att ge dem namn. De följde mig i hälarna vart jag än gick. När vi ropade på barnen att maten var klar, var det alltid kycklingarna som kom först. Och ve och fasa, vi matade dem vid matbordet ibland, när vi satt ute och åt.
Minns också att det var en sommar, då jag hade stickmani och satt och stickade tjocka tröjor till hela familjen. Kycklingarna älskade att leka med garnnystanet, precis som kattungar. Satt också gärna och halvsov på grillen som var en favoritplats.
Inte kunde vi äta upp dem inte. En vecka innan semestern var slut, lämnade vi dem helt sonika ensamma med en hög hönsfoder och hoppades att räven (det här var innan rävskabben) skulle ta dem, så vi blev av med våndan. Men när vi återvände, kom de alla fyra springande mot oss över ängen och jag svär på att de sade 'VAR har ni varit? Vi har längtat så!'
Vi skänkte bort dem till en bofast bondfamilj, som till nyårshelgen bjöd oss på ungtupp! Ack ja. Men då hade det gått några månader och vi slapp själva hålla i yxan.

Jo de e svårt att äta husdjur :-)De enda jag lyckats med i matväg är att jag en sommar hade en laxdamm med rengbåge i å dom käkade jag fast de projektet stöp sedemera då temepraturen i dammen steg till övr 27-28 grader å laxen dog hade sedan massbregravning ca 50 kg fisk fick grävas ner å jag lärde mig en läxa dvs att man inte skall ha lax i en damm på tomten under en het sommar :-)
mvh/bjorsa

Fisk tycker jag också är en annan sak. Dem klappar man ju inte och kelar med under deras livstid. T o m min egen mormor, som var lantflicka med småbruk för att dryga ut morfars snickarlön, bytte gris med grannen när det var slaktdags.

Smart sätt att byta djur då slipper man ju relationsproblemet till djuret,Å de stämmer ju att man inte kelar med fiskar men skulle nog ändå inte äta upp mina koi tex trots att dom är ätbara för genom åren har man utvecklat en ralation till dom här en bild på när jag å gorby tar en svängom hon är runt 15 år jag har haft henne i 10 år hon är ca 60 cm
mvh/bjorsa