Kanadensiska rosor
Kanadensiska rosor har på senare år vunnit en enorm popularitet och blivit mycket omskrivna i trädgårdstidningar. Kan de vara de lättskötta, friska, härdiga och återblommande rosor vi alla drömmer om?
Svenska rosensällskapet, där jag själv är medlem, gör varje år en rosutvärdering, baserad på enkäter hos medlemmarna. Senast lyfte man bl a fram de kanadensiska rosorna, som introducerats i Sverige relativt nyligen och snabbt blivit enormt populära. Kan detta vara de optimala rosorna? De lättskötta och friska och rikblommande som vi alla drömmer om?
De flesta är svagdoftande, vilket är den största nackdelen. Annars är jag i stort sett nöjd. Hittills verkar de vara friska och jag ser fram emot den här sommaren för att bättre kunna bedöma utvecklingen.
Mina egna bilder. Alla Rosor är unga, planterade hösten 04 eller våren 05. Jämför gärna med rosenkatalogernas.
Så gott som samtliga här nedan nämnda blir ca 1,5 m höga och lika breda.
Therese Bugnet - denna är ympad. Jag har även två rotäkta men de sattes mycket sent förra hösten och har inte blommat ännu. Denna ros fick goda poäng i Rosensällskapets enkäter och är också den man lättast får tag på i handeln. Svag men god doft.
Kanadensiska Rosor är intressanta särskilt för de norra delarna av Sverige. Vintrarna i Kanada är ofta t o m kallare än i våra nordligaste delar och snötäcket är djupare.
På en statlig försöksstation i Kanada startades redan i slutet av 1800-talet ett förädlingsprogram för att få fram Rosor som skulle kunna överleva i det klimatet. Man ville få fram härdiga och dessutom återblommande Rosor. Det var början till Explorer och Parkland-rosorna
Louise Bugnet - särdrag är de vackra röda knopparna som sedan utvecklas till helvita Rosor. Denna är två år. Fick det bästa omdömet i enkäten.(Obs att oenighet råder om namnet, ibland kallas hon Louis Bugnet). Bra doft.
närbild på louise bugnet
I Kanada säljs dessa Rosor alltid på egen rot. De är alltså inte okulerade (ympade på annan rot). Det anses att det är en kvalitetsvara när rosorna växer på egen rot. Flertalet av de kanadensiska Rosor som vi köper här är förädlade i Holland och det innebär oftast att de är ympade och därmed inte rotäkta. Ett sätt att få dem att utveckla egna rötter är att plantera dem tillräckligt djupt, åtminstone 10 cm under ympstället, för att få dem att utveckla egna rötter.
Mina kanadensiska Rosor är alla planterade 2004 och 2005 och har varit friska men inte särskilt rikblommande ännu. Alla är okulerade utom två Therese Bugnet, rotäkta, som sattes senhösten 2005.
Alexander MacKenzie
Alexander MacKenzie - ett år. God doft enligt kataloger men jag känner ingen doft alls.
Martin frobisher
Martin Frobisher första året. Min egen favorit. Bra doft.
john davies - svag doft
morden centennial - påstås dofta men jag känner ingen doft alls
william baffin - snabbväxande klätterros - fick låga betyg i rosensällskapets enkät, Svag doft.
henry hudson - svag doft.
Jag har också Adelaide Hoodless, en mindre (70 cm hög) röd buskros, som jag planterat nu maj 2006 och inte har någon egen bild på.
Bilden inlagd efter det artikeln skrevs - när Adelaide Hoodless blommar i juli 06. lite väl tomatröd för min smak.
Hoppas att alla plantskolor i år har ett större urval av Kanadarosor. Genom att de uppmärksammats i artiklar i så många trädgårdstidningar, vore det konstigt om man inte red på vågen. Jag har köpt de flesta av mina på postorder. Hade svårt att hitta dem förra året på Stockholms plantskolor, med undantag för damerna Bugnet
Själv deltog jag inte med några omdömen till Rosensällskapets utvärdering, eftersom inga av mina kanadensiska rosor hade varit planterade i mer än två år. Jag har alltså ingen egen längre erfarenhet av hur de utvecklar sig.
Mer info här
- Canadian Roses
- Svenska Rosensällskapet
- Finska rosensällskapet I
- Finska rosensällskapet II
- Blomqvist i Finland-postorderförsäljning
Av: Christina
Datum för publicering
- 2006-05-04
Sedan denna artikel skrevs har jag planterat Winnipeg Parks. Sent på hösten 06, så ingen blomma i bild finns ännu.
Hej Christina
Tack för länken till Kanadensiska rossällskapet. Jag har förstått att du är en ros tok som jag. Täckte rosorna förra veckan, för nu börjar det att bli farligt med värmen som driver på i söderläge, tråkigt om Feligondan skulle bli frystorkad.
Tack för det trevliga välkomnandet
Den här milda vintern har gått hårt åt många av mina Rosor. Särskilt på dem som började få små bladanlag i februari har många grenar frusit/torkat bort senare.
Var litet orolig för kanadensarna, som egentligen är framodlade för mycket kalla, korta och snörika vintrar och heta somrar, men de verkar alla ha klarat sig mycket bra.
Therese Bugnet & John Davis har jag, alla satta förra året. Det ska bli spännande och se hur dom tar sig i år. I gynnsamma lägen kan John Davis, om jag fattat det rätt, användas som en klätterros, tänkte den skulle få klättra i en låg en om det tar sig så pass mycket. Båda har växt jättfint nu under våren, har inte frusit ner alls men så bor ju jag i zon 1, så det är ju inte så konstigt…
Anledningen till att jag köpte dom var just för att de skulle vara friska och rikblommande.
Hade hört litet om att man började omvärdera dem. Just för att deras naturliga vintervila med stark nedkylning rubbas hos oss. Men de verkar klara sig finfint, precis som jag hoppats.
Tror också att John Davies kan bli en fin, lagom hög klättrare hos dig.