Linnés löjtnantshjärta

Nu blommar Linnés löjtnantshjärta med gula blommor. Det blev inte riktigt som Linné hade tänkt sig när han beställde hem frön av löjtnantshjärta. Samma problem har väl drabbat många av oss att det inte blir vad man har tänkt.

Det "falska" löjtnantshjärtat som egentligen är sibirisk nunneört.   Linné hade sett herbarieark från Ryssland med löjtnantshjärta och skickade sin lärjunge Erik Lacsman från Finland för att ta hem frön. Han hittade frön utanför Tomsk i Sibirien och skickade hem fröna åt Linné, som sådde fröna 1765 på Hammarby och efter fyra år blommade den med gula blommor. Trots att det inte blev löjtnantshjärta som Linné hade önskat blev Linné ganska nöjd ändå. Snart började den gula sibiriska nunneörten (Corydalis nobilis) att odlas på större gårdar. De finns nu på många ställen och de sprider sig lätt med både frön och rotdelar. Den blommar tidigt på våren och bladverket försvinner ganska snart och snabbast på torra ställen. Vid midsommar brukar man sällan se något av sibiriska nunneörten. Bladen liknar löjtnantshjärta och det kan vara svårt att skilja dem åt utan blommor och särskilt då fröna mognar och bladverket börjar vissna.   En knoppig riktig löjtnantshjärta eller blomsterlyra. Det dröjde ända till 1846 då löjtnantshjärtat (Dicentra spectabilis) kommer till Europa och hade hämtats från Kina av engelsmannen Robert Fortune. År 1852 blommar det första exemplaret av löjtnantshjärta i Sverige, nästan hundra år senare än planerat. Från början odlades den som en ömtålig växt i växthus eller inomhus, men snart upptäcktes att det var en härdig perenn växt. Ett vanligt namn var tidigare blomsterlyra och blommorna som ligger i rad liknar verkligen en lyra. Jag har valt att använda de gamla välkända latinska namnet på löjtnantshjärtat, men parallellt förekommer även andra latinska namn och jag vet inte om man har bestämts sig riktigt vad deras latinska namn slutligen ska vara.

Av: Bjornen Personlig sida Kontakta Datum för publicering 2007-05-06

Hade ingen aning om att det fanns en Falsk Löjtnatshjärta, så tack för denna information Bjornen.

löjtnanshjärta med vita hjärtan är otroligt fin.hade bara sett röda/rosa förut.så snart ska jag köpa en vit också.så otroligt vackra.den där var också fin.

Så intressant. Hade heller inte hört historien om den sibiriska nunneörten och löjtnantshjärtat förut. Visste inte heller att de latinska namnet Dicentra spectabilis är diskutabelt.

Jag har själv en gammal planta av det vanliga rosavita löjtnantshjärtat men det har börjat gå tillbaka, så i år köpte jag två nya plantor och satte bredvid. De har en mager placering på en moränslänt, men jag har luckrat omkring och gödslat lite. För mig är den en oerhört romantisk gammeldags blomma, som jag minns från min morsmors trädgård.

Intressant att få höra den historien Bjornen!

Hade den gula nunneörten när jag bodde på Frösön. Kan inte minnas att den försvann under sommaren. Det kanske inte gäller i kallare zoner?

Däremot blev ju löjtnantshjärtat gult och vissnade ner så småningom. I Jämtland hade vi ett som var planterat på norrsidan och det blommade mycket längre än det på södersidan, men inte riktigt lika rikligt.

Håller med Anna att de helvita hjärtana är ännu finare än de rosavita. En bild på mina vita löjtnantshjärtan.

Lötnantshjärtat ska numera heta Lamprocapnos spectabilis, men det är alltid svårt att lära sig alla nya latinska namn. Dessutom har det hänt förut att de byter tillbaks till sitt gamla namn igen. Löjtnantshjärta kan blomma hela sommaren om den står i fuktigt läge, men den måste ha väldränerad jord åtminstone på vintern. Löjtnatshjärtat brukar ju dock planteras på ett soligt och torrt ställe. Plantorna kan klippas ner så kommer den igen under förutsättning att den inte börjar lida av torka, då kommer den inte igen förrän nädsta år.

Säger som dom andra, intressant läsning, visste inte heller att det fanns falsk löjtnadshjärta.

Jag tycker om den vita, vacker som få blommor. Men den rosa/vita är också vacker, blir lite mer effekt så jag föredrar nog den.

Vit löjtnantshjärta blir lite svagare liksom alla andra albinosformer. Den är fin i lämpligt sällskap, men jag tycker den är för blek som solitär. På skuggigt ställe lyser den dock upp fint. Den är lite nyckfullare att övervintra.

Inte visste jag att man kan klippa ner "hjärtat" och att det kan komma igen . jag har 2, men det ena verkar inte trivas utan går ner mer och mer. funderar på att flytta på den. Det gick bra med min bondpion. som nu får stå ensam i slutet på en rabatt. Inga andra blommorintill, den ska dock få en "kompis" som får stå bredvid. Den är antagligen av en gammal sort, för den står  vid en gammal t hus som är under renovering.

Efter att jag läst denna artikel och sett bilden på den så såg jag den även blomma inne i Enköping i måndags .

Nu blommar mitt löjtnantshjärta. Lite udda känns det dock som, eftersom det är en nyköpt planta som var ganska stor när den planterades. Den gamla plantan har inte ens fått knoppar ännu.

Åh!

Löjtnantshjärtan är verkligen underbara..fast den "falska" gillar jag inte...den växer lite varstans härikring..liiiiiiite svårt har jag för gula blommor..varför vet jag inte...'

Men vanliga "hjärtan" de rosa med mörkgröna blad/buskar de är underbara. Bara synd de blommar så kort tid.

#11 Jag har också lite svårt för gula blommor. Vill ha blått, rosa och vitt i min trädgård. Och ändå är ofta intrycket gult. Åtminstone just nu när alla narcisser och vårkragar blommar. De gula är mer livskraftiga och det verkar gälla de flesta arter - åtminstone hos mig.