Nu blommar Linnés löjtnantshjärta med gula blommor. Det blev inte riktigt som Linné hade tänkt sig när han beställde hem frön av löjtnantshjärta. Samma problem har väl drabbat många av oss att det inte blir vad man har tänkt.
Det "falska" löjtnantshjärtat som egentligen är sibirisk nunneört.
Linné hade sett herbarieark från Ryssland med löjtnantshjärta och skickade sin lärjunge Erik Lacsman från Finland för att ta hem frön. Han hittade frön utanför Tomsk i Sibirien och skickade hem fröna åt Linné, som sådde fröna 1765 på Hammarby och efter fyra år blommade den med gula blommor. Trots att det inte blev löjtnantshjärta som Linné hade önskat blev Linné ganska nöjd ändå. Snart började den gula sibiriska nunneörten (Corydalis nobilis) att odlas på större gårdar. De finns nu på många ställen och de sprider sig lätt med både frön och rotdelar. Den blommar tidigt på våren och bladverket försvinner ganska snart och snabbast på torra ställen. Vid midsommar brukar man sällan se något av sibiriska nunneörten. Bladen liknar löjtnantshjärta och det kan vara svårt att skilja dem åt utan blommor och särskilt då fröna mognar och bladverket börjar vissna. En knoppig riktig löjtnantshjärta eller blomsterlyra. Det dröjde ända till 1846 då löjtnantshjärtat (Dicentra spectabilis) kommer till Europa och hade hämtats från Kina av engelsmannen Robert Fortune. År 1852 blommar det första exemplaret av löjtnantshjärta i Sverige, nästan hundra år senare än planerat. Från början odlades den som en ömtålig växt i växthus eller inomhus, men snart upptäcktes att det var en härdig perenn växt. Ett vanligt namn var tidigare blomsterlyra och blommorna som ligger i rad liknar verkligen en lyra. Jag har valt att använda de gamla välkända latinska namnet på löjtnantshjärtat, men parallellt förekommer även andra latinska namn och jag vet inte om man har bestämts sig riktigt vad deras latinska namn slutligen ska vara.
| Av: BjornenDatum för publicering
|