Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

Aktiviteter och evenemang Annat som lever Byta-sälja-köpa - plantor och annat Fruktträd, bärbuskar och bärväxter Fröer och frösådder Gräsmattor, grovplanering och gödsling. Krukväxter orkidéer Krukväxter, utomhus och inomhus Pelargoner och speciella krukväxter Kulturväxternas historia Köksväxter, kryddor och läkeörter Lökar och knölväxter Vilda växter och ogräs Ohyra, skadedjur och sjukdomar Parker, plantskolor och evenemang Prydnadsträd, -buskar och klätterväxter Rabatter, perenner och annueller Rosor Sajten Trädgårdens byggprojekt Trädgårdsarbete i största allmänhet Trädgårdsböcker och -kurser Trädgårdsdesign, -trender och -prylar Trädgårdsmaskiner och -redskap Vatten i trädgården och vattenväxter Växthus, uterum och vinterträdgård Vad är det? Övrigt utan anknytning till trädgård
Köksträdgård, kryddor och läkeörter

Mästerrot

2008-04-16 13:56 #0 av: Bjornen

En genomgång av en gammal medicinalväxt som är lättodlad.

Mästerroten finns vildväxande i Alperna och andra europeiska bergstrakter på höjder av omkring 100 meter och högre. I Östtyskland finns den förvildad i Harz-området, Thyringen och Erzgebirge. På de Brittiska öarna har denna växt funnits åtminstone sedan 900-talet genom pollenfynd. Man har också hittat frukter i en medeltida fästningsvall i nordöstra Irland. Den infördes i medicinen av abbedissan Hildegard. Med säkerhet odlades mästerroten i England i slutet av 1500-talet. På 1600-talet förekom den sällsynt i danska örtagårdar. Till Sverige infördes den som läkeväxt av munkarna under medeltiden och spreds från klostren till bondgårdar och torp. Under medeltiden omtalas arten som Ostruhium, Astrantia, Magistrantia. I svenska läkeböcker från 1400- och 1500-talen heter den Astrice. Namnet mästerrot använde Gothus Paulinus från 1623 som läkemedel mot pest. I Arwid Månsons örtabok från 1628 kallades den mästerört. I Mårten Brehms "Läkebok mot hästsjukdomar" från 1648 kallas den mästarerot. Mästerrot heter den först 1690 i Åke Claesson Rålambs "Läkebok för hästar, boskap och andra stora och små Creatur". Från omkring år 1530 anges att man odlade mästerrot i Skåne.

 

Blad av mästerrot
Blad av mästerrot

 

Mästerroten har under århundranden varit en beryktad läkeväxt. Den ingick bl.a. i orvieten som var universalmedlet och användes för att läka sår, gjorde blinda seende och gubbar blev ynglingar. Den har använts som både grönsak och som kärleksmedel. Linne beskriver den som kraftigt stimulerande och vid väderkolik alldeles utmärkt. I Sverige har den använts särskilt mot boskapssjukdomar och användes som urindrivande och laxerande på hästar och mot svinpest och kreaturspest. Det var främst rotstocken som användes färsk eller torkad, skuren i bitar, intagen som dekokt eller tuggad. Ganska säkert har den ansetts äga magiska egenskaper och den skyddade mot troll och oknytt. Enligt Linnes dalaresa 1734 omnämns mästerrot omnämns odlad i Nås och det sades att den växte på ett ställe av sig själv. Från Nås finnmarken har Linne antecknat den som "seite". Kan det vara ett äldre finskt namn på mästerroten (?) Dialektalt heter den steckhalsrot i Lima och Transtrand. Första gången omnämndes den som vildväxande av Linne i tillägget till andra upplagan av Flora Svecica utgiven 1755. Det är förre biskopen Kalsenius som sett mästerroten växa vid foten av Dalarnas fjäll i närheten av Lima. Även Hülpers nämner den 1757 från Lima och nämner att den intagen i brännvin används mot kolik. Rökt ska den stilla näsblod, örvärk och tandvärk. I flera fäbodar i Älvdalen har den funnits och överlag är det en typisk fäbodväxt. Den verkar ha varit ovanligare som växt i byarna. Om det nu beror på att de har planterats huvudsakligen i fäbodarna eller om de har försvunnit i byarna. Den har odlats på många ställen särskilt i Dalarna, Gästrikland, Värmland och Västmanland. Särskilt vanlig i finnbygder eller deras närhet där de har funnits på fäbodar och gamla boställen. I Västmanland odlades den i trädgården vid Hallsbergs rusthåll i Frögärdeby, där den användes mot boskapskrämpor 1772. Från Örebrotakten sägs att den åtminstone har odlats i bergslagsbygderna. Den kom ur modet på 1800-talet. Kan överleva lång tid vid gamla gårdar om det inte är för stor konkurrens av andra växter eller skog. Blommar inte så ofta och det är mycket ovisst om de kan bilda grobart frö i vårt land. Det är inte så ovanligt att den bildar blomstänglar men blommorna blir sällan fullbildade. Möjligen kan det bero på alltför långa dagar i vårt område. Det finns många misslyckade såningsförsök från 1500-talet och framåt. Sannolikt bildades inte fullmatade fröer på lägre växande områden. Eventuellt grobara frön behåller grobarheten bara under en kort tid. Den förökar sig dock rikligt med rotskott. Trivs bäst på något fuktig mark och inte för skuggigt. I näringsrik jord konkurreras den lätt ut av kväveälskande växter. Den växer i Torsåker vid gården Fäbods i Östansjö. Det finns flera växtplatser i By socken, varav några utgångna. Växer bland annat i Fryksås i Orsa och på flera fäbodar i Transtrand där de troligen har planterats under 1700-talet. Ännu (2004) finns ett fåtal rester på Storslätta fäbod i Marnäs. I Dalarnes flora anges många växtlokaler i södra, västra och norra Dalarna. Särskilt är det fäbodar och finnbyar som uppräknas. 

 

Av: Bjornen

Datum för publicering

  • 2008-04-16
Anmäl
2008-04-16 20:43 #1 av: SannaHolmgren

Du är toppenbra Björnen! Så jättefina artiklar du skriver.

Kan ju tillägga att flera bestånd växer i ett stort område mellan borås och Kinna Marks kommun, i dikesrenar, stengärdsgårdar och på gamla för länge sen odlade ställen. Flera gårdar och torp har anor från skiftet mellan 1600-talet och 1700, men många är nog ännu äldre ändå. /sanna


Anmäl
2008-04-16 21:53 #2 av: Maria

Så roligt och intressant att läsa.

/Maria

 

Anmäl
2008-04-17 13:06 #3 av: Bjornen

Jag är intresserad av uppgifter om odlandde och användande av mästerrot. Helst uppgifter från 1700-talet eller tidigare. Men även var de växer någonstans nu.

"Seite" som Linne benämner den från Nås. Finns det någon som vet något om det ordet. Är det ett gammalt utdött ord från Savlox finska ? Eller ? Kom gärna med teorier ? Seite förknippas ju nu med trollkonst och magi. 

Anmäl
2008-06-26 23:15 #4 av: Torparmor

Kan den förväxlas med någon annan växt? Tycker bladen är lika som en växt vi hade på vårt förra ställe i Västmanland. Växte "som ogräs" i en dunge av löv på tomten.

Dagen idag är ett oskrivet blad - gör något bra av den gåvan!

Anmäl
2008-06-27 12:48 #5 av: Bjornen

Mästerrot bör inte kunna förväxlas med någon annan växt annat än möjligen kirskål. Mästerrot sprider sig bra men är inte svår att utrota då den har ganska grunt rotsystem.

Anmäl
2008-06-28 10:27 #6 av: Torparmor

Tack Björn

Var då troligen kirskål, den ska ju vara väldigt vanligt och besvärligt ogräs. Jag visste och vet ju inte exakt hur kirskål ser ut. Enligt bekant som har kirskål så finns den inte hos mig ännu iallafall.

Dagen idag är ett oskrivet blad - gör något bra av den gåvan!

Anmäl
2008-06-29 11:33 #7 av: Bjornen

Den nda växt som har någon likhet med mästerrot är kirskål, men ändå ganska enkelt att skilja dem åt.

Anmäl
2008-06-30 17:31 #8 av: FerretCrow

det är denn växt jag har över precis hela trädgårdslandet och nu ska dom väck=)

Sajtvärd för Worldofwarcraft.ifokus

Anmäl
2012-07-19 10:28 #9 av: camat

Jag hittade den uppe på en öde gammal fäbod jag vet också att den finns upp i Tandövardens fäbod där Linne var. Jag har inte sett den på några andra ställen här i Lima förutom de högt belägna Fäbodarna som inte har någon bilväg fram.

Skulle gärna vilja veta mer om hur man använder den och den luktar juSelleri samt att vid namnet Limaborna har gett den tyder på att den är stark.

Anmäl
2012-07-19 12:15 #10 av: Bjornen

Smakmässigt ligger de nära libbsticka.

Anmäl
2012-07-19 18:15 #11 av: camat

Kan man använda bladen eller är det bara roten som ska användas?

Jag var upp till den öde sätern där blommade det också

 

Anmäl
2012-07-19 20:11 #12 av: Bjornen

Det är förstås bladen man använder. Libbstcka är en bra smakförhöjare i buljong och där borde mästewrroten kunna användas istället. Bladen är näringsrikast och troligen också mest aromatisk på våren och försommaren.

Anmäl
2012-07-20 17:53 #13 av: SannaHolmgren

Mina kaniner och hästar äter gärna av de första spröda bladen. De blir lite träiga senare på sommaren.

Anmäl
2012-11-15 18:09 #14 av: camat

Eftersom i Lima Trandstrand hette steckharsrot så antar jag att man använde roten och att den måste ha varit stark eftersom det sticker i halsen som namnen säger på Limamål. Min dialekt.

Anmäl
2012-11-16 06:29 #15 av: Bjornen

Steckhalsrot eller steckharsrot skulle man kunna härleda via ordet steckut (kort eller liten). De ytliga rötterna ser ut att vara ett antal korta rotbitar. Hars skulle kunna ha med det tyska ordet harz som betyder berg, där den är naturligt vildväxande. Mästerroten är ju en bergsväxt och har angett som vildväxande i Limas högre lägen. Sannolikt har den odlats som fäbodväxt i äldre högt belägna fäbodar, som redan i början av 1700-talet vart öde (kanske ödelagda vid 1690-talets mycket svåra nödår eller rent utav redan på 1590-talets extrema köldperiod) och därför uppträdde de som vildväxande i mitten av 1700-talet som anges i andra upplagans efterskrift i Linnes svenska flora.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.