2008-12-15 20:44 #0 av: Bjornen

En julblomma som ofta upplvs som gammaldags, men den är inte så gammal som man kan tro. Numera har den blivit populärare igen.

krukväxter 034.jpg 

Julbegonia (Begonia cheimantha) Det latinska namnet kommer från den franske botanikern Michael Begon (1638-1710) och Cheimantha vinterblommande. Julbegoniorna har sitt ursprung i korsningar mellan en vitblommande buskbegonia (Begonia dregei) från Sydafrika och B. socotra, som är en sällsynt knölbegonia som endast växer på ön Socotra  tillhörande Yemen. De första julbegoniorna korsades fram och lanserades 1891 av fransmannen Victor Lemoine.

Det finns totalt mer än 1.500 olika begoniaarter som växer i tropiskt eller subtropiskt klimat. Storleken varierar mellan några centimeter höga perenner till 3 meter höga buskar. Flera begoniaarter används som medicinalväxter och det är i första hand bladen som används. Särskilt i Sydafrika odlas en art som medicinalväxt, men även andra delar av världen används olika begoniaarter till medicinalväxter och används i matlagning. Förutom julbegonian odlas många olika sorter av bladbegonior och andra blommande begonior. Av bladbegonior är nog rexbegonian den vanligaste med de fint tecknade bladen. Därutöver planteras många begonior och särskilt isbegonior som utplanteringsväxter. Alla begonior har mycket små frön. 1 gram isbegoniefrö kan bestå av mer än 50.000 frön.

Julbegonian började bli vanlig i vårt land på 1920-talet och var en av de vanligaste köpta julblommorna fram till en bit in på 1960-talet. Då började våra bostäder bli allt varmare och torrare, vilket ledde till att julstjärnan övertog julbegonians plats. I dag har man odlat fram tåligare sorter och de blir därför allt vanligare igen.

Julbegonian har klart gröna och skimrande blad och en riktigt varm och fin skär nyans på blommorna. De finns visserligen också med vita eller vitaktiga blommor, men de gör sig inte annat än som någon enstaka bland många rosa.

Julbegonian säljs strax före jul och är en typisk julblomma, som kan blomma en bra bit framåt vårsidan. Den är svår att bevara och odlas oftast bara för en säsong. Den vill stå ljust, och ju ljusare den står desto längre håller den sig fin. Den vill inte stå i direkt solljus och om man vill försöka ha den kvar bör den stå ute under sommaren på skuggig och skyddad plats.

Den ska vattnas regelbundet med ljummet vatten och jordytan bör torka upp lite grand mellan vattningarna. Plantan får inte torka ur eftersom då kan knoppar och blommor ramla av. Plantan får inte heller stå för blött eftersom den kan ruttna. Begonian är en suckulentaktig växt med ett fintrådigt rotsystem och tål därför inte för fuktigt.  Gödselvattnas lämpligen varannan vecka. Lämplig temperatur är 16-20 grader, men kan också stå lite svalare. Liksom alla andra begonior tål den inte frost. Om temperaturen är lägre måste man vara försiktigare med vattningen. Vattna aldrig så att bladen blir våta eftersom bladen kan skadas.

Julbegonian liksom många andra begonior kan angripas av olika svampsjukdomar t.ex. bladmögel. Med lagom vattning, ljus placering och inte allt för fuktig luft brukar de klara sig från sådana angrepp.

Även vanliga bladlöss kan angripa begonian och blommor och planta kan bli förkrympta.

Om man vill bevara den till nästa säsong bör den klippas ner på våren och får då en ny tillväxt och kan då bilda nya knoppar till nästa jul.

Förökning sker enklast med toppsticklingar på våren -sommaren som placeras direkt i sandblandad jord.

Förutom julbegonian säljs också andra blommande begonior till jul. Det är olika typer av Begonia elatior och en typ är "Barkos". Men jag tycker att dessa begonior kan man ha övriga tider på året. Till ska man ha julbegonior, som vid inköpet bör vara fullt utslagna. Om de tappar mycket blommor, då har de stått för torrt och då bör man välja ett annat ställe för inköp.